Fördelar och nackdelar med EPDM-gummi

Etylen propylen dien monomer (EPDM) motstår solljus, ozon, syre, åldrande, syror, alkalier, vatten och svåra väderförhållanden. Denna luktfria elastomer ger också utmärkt färgstabilitet och hög värmebeständighet. Normalt varierar servicetemperaturerna från -70 grader C till 250 grader C. Allt EPDM-gummi är inte detsamma, så skillnader i eteninnehåll och de diener som används kan påverka fysikaliska egenskaper.

EPDM ger generellt god draghållfasthet och elasticitet. Draghållfasthet, motståndet mot brott under spänning, mäts i pund per kvadrattum (PSI). Med EPDM ligger typiska värden i intervallet 1000 PSI. Elasticitet, ett mått på ett materials förmåga att återta sin normala form efter att ha sträckts eller komprimerats, uttrycks i procent. Med EPDM är denna procentandel vanligtvis i intervallet 300 procent.

Den största nackdelen med EPDM är dess otillfredsställande motståndskraft mot vissa kategorier av kemikalier. Förutom bensin, dieselbränsle och motorolja, rekommenderas inte EPDM för användning med syntetiska diesteroljor, smörjmedel som finns i vissa typer av industriella maskiner. EPDM ger också otillfredsställande resistens mot Freon, en kategori av fluorkolväten som används som köldmedier.

Anpassade EPDM-tätningar används ibland istället för silikoner, nitriler eller termoplastiska elastomerer (TPE). Silikoner tål lägre och högre temperaturer, men de saknar EPDM:s motståndskraft mot nötning, skärning och rivning. EPDM ger också bättre draghållfasthet. För motståndskraft mot bränslen, fetter och oljor är nitril ett bättre val. TPE kostar mer än EPDM-gummi men är återvinningsbart.